Ja sådär någonting, ligger med benen i högläge i sängen och försöker hitta ett bekvämt sätt att sova på. Tagit några värktabletter i förebyggande syfte och hoppas jag slipper den värsta smärtan, för smärtan är inte det värsta- jag är redan så fruktansvärt stel i underbenen och det stramar något enormt när jag försöker stå rakt så rehabträningen kommer bli grymt viktig!
Kommande veckan, minst, kommer jag använda mig av kryckor utanför huset för att avblasta benen och kunna stödja mig när en stöt av smärta hugger till. Om två veckor ska jag ta bort stygnen och fram tills dess ska jag ha kompressionsstrumpor för att minska svullnad och hålla igång blodcirkulationen. Efter det kommer jag att behöva tejpa såret i ytterligare tre månader sen är jag förhoppningsvis återställd.
Jag har lovat mig själv att inte stressa rehabperioden trots att den här vilan är jobbig för mig, främst mentalt. Jag kommer inte tjäna någonting på det annat än att risken för att få tillbaka syndromet ökar kraftigt, så med andra ord passar babysteps in bra här!
Jag ska tillbaka och jag ska bli bättre än någonsin men jag ska låta det ta tid. För det är jag värd!
